One trust

I fredags kom Linnea och hälsade på hon var taggad ingör en helg uppe i Sundsvall och anlände strax efter 18-tiden. Vi fick skynda oss för att hinna hem till Hanna på tjej middag, men ändå kom vi några minuter sent. Det bjöds på tacos och det är alltid en hit. När alla var mätta och belåtna åkte vi hem till Niklas på en fortsatt förfest. Vi var inte ensamma om att festa där och snart droppade det in allt fler och fler ansikten man kände igen, kändes nästa som vi tog över deras förfest men roligt var det. Kvällen tog inte slut här utan vi fortsatte in på Oscars som hade Open mind den kvällen.


Hade ställt klockan på ringning nästa dag och samtidigt som jag klev upp vaknade Linnea och var sugen på en pizza, lite bakis frukost stod på hennes meny. Jag promenerade ner till skolan för att plugga med Ferhat, vilket gick siså där då vi båda var ruskigt trötta efter kvällen innan trots att båda var nyktra. Efter två timmar gav vi upp ock gick hem.
Det blev en ute kväll även under lördagen, men då till ett billigare pris och en tidigare kväll. Det blev kåren tillsammans med Linnea, Henrika och Hanna =)

idag var jag tvungen att låta Linnea åka hem till Stockholm igen, men det är inte lång tid kvar tills jag får sommarlov och får komma hem till familjen en stund =)


Svennebanan

Att börjar dagen med en handledning och inse hur mycket som är fel och måste rättas till i rapporten var ingen hitt. Men jag och Ferhat får bara bita i den sura äpplet och ta nya tag imorgon. Men efter detta irriterande moment så skulle vi åka till Birsta för lite shopping. Det var jag, Henrika, Sofia, Linus, Ferhat och Joakim som åkt dit. Killarna var lagom roade, efter en bit mat och de var i princip reda att åka hem igen.... men ingenting som vi tjejer lyssnade på hehe
Jag hittade faktiskt en stor vit lång ärmad tröja med färgglada ränder, enkel och fin!
Vi hann hem precis innan regnet kom och det var väldigt tur för ännu har vi inte köpt något paraply, den dagen den kommer den också

Nu återstår det bara att plugga lite och vid kl 19 så är det medel pass på friskis o svettis, ser fram emot att få springa runt lite. Sen får vi se om det blir Roswell ikväll igen eller inte, jag och Henrika är som besatta!

Nu ska jag vila lite innan träningen =)


Believe

Jobbigt när man hamnar i situationer som man inte känner sig hemma i, eller gånger då man känner sig ensam. Jag brukar vara på topp för det mesta men idag har det varit lite svårare, kanske är det hemlängtar, kanske är det stressen inför allting som ska göras innan man får sitt efterlängtade sommarlov.
Men vilken tur att jag har Linus som kan muntra upp mig =)

Idag har jag och Ferhat faktiskt kommit en bra bit på vägen med våran rapport och imorgon är det hanledning så då får man svar på alla sina frågor och oklarheter.


 


Spargrisen som Linus fick av mig =)

A Celebration of Having a Good Time

Jag fick veta förra veckan att några tjejer i klassen hade tänkt fira mig på lördag (9e maj) Det började med lite tårta och öppning av fina presenter i en lokal nere på förrådet.
Därefter blev det lite vin, lite till och ännu lite mer haha nej nu överdriver jag, det vart inte så mycket. Vi var ett gäng på 15 personer när vi plötsligt fick försträkning av en kille som hette Viktor (Zlatan jr) som hade tvättid i tvättstugan precis bredvid lokalen som vi höll till i. Han bjöd på underhållning i stor klass, visade oss lite olika danser. 


 Efter en stund var det dags för oss att bege oss till Stadshuset... trodde vi. När vi väl kom dit så var det inte en kotte där utan det blev kåren istället. Kåren var riktigt bra i lördags må jag säga!

Vi dansade hela natten lång  =)

    
       

   

Run away

Mycket har hänt sen sist, saker som man inte vill skulle ske men som man inte kan göra någonting åt.
Jag var hemma och hälsade på familjen och släkten förra helgen för att fira att jag skulle fylla 21.


Jag visste att min farfar var riktigt sjuk men att han skulle tas ifrån oss så här tidigt hade ingen trott,
han blev inte äldre än 67 år.
Han är en riktig kämpe precis som min morfar!
Även om han inte längre finns kvar här så är han fortfarande en kämpe, en person att beundras.
Att vara så långt borta från familjen är väldigt påfrestande i sådana här situationer, men att jag hann träffa honom en sista gång i livet är jag så oerhört tacksam för och att han vart så glad över mitt besök värmer enormt


Ibland börjar jag tvivla på mig själv när det gäller mitt val av yrke då jag undrar om jag kommer klara av alla tentor på första försöket, man får ju fler chanser man det är så jobbigt att ligga efter. Men samtidigt vet jag att jag inte vill något hellre än att få arbeta med människor som har det svårt, att få känna sig behövd och jag vet att min morfar och farfar skulle bli väldigt stolta över mig när jag väl har nått mitt mål.

Älskade farfar!!

RSS 2.0