Just like that
Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt, men går tiden verkligen långsamt om man har tråkigt? Eller står tiden stilla? Av någon anledning har klockan kommit att bli ett irritations moment då väntan på någonting bättre aldrig kommer. Nu längtar jag verkligen till den 19e en dag då allting kommer bli annorlunda.... på ett bra sätt hoppas jag. Men heter man Louise så vet man aldrig riktigt vad som komme ske. Inte för att jag är oförutsägbar utan snarare för att jag inte har turen på min sida. Mitt förflutna kommer ikapp mig. Nu lät det väldigt klischigt men så är det!
Jag trodde jag skulle få chansen att börja om från början men så kommer ett väl bekant ansikte göra mig sällskap, något som jag inte precis jublar över. Visserligen kan man undvika personen men bara principen att han också kommer vara där!
Men jag är ändå inte missnöjd, tvärtom är jag relativt glad =)
