Ett redigt fruntimmer

Nu är det ett nytt år, nya förväntningar och nya löften har tillkommit. Varje år säger man samma sak; Det här kommer bli ett bra år, det är mitt år. Även om jag vet att det är för tidigt att säga så, så tror jag det kommer bli ett bra år för min del. Livet går framåt och likaså gör jag, även om det kommer uppstå sorgliga stunder. Min mamma börjar påminna mig om att det inte är så lång tid kvar och det kan ibland göra mig lite ledsen. Jag har det underbart just nu med mitt jobb och sen är det inte såååå farligt att vara ensam heller. Även om jag saknar Cecilia enormt så har jag klarat mina komplicerade situationer ändå, visserligen med hennes hjälp via telefon haha
Det är lite lustigt när man tittar tillbaka på när man tog studenten och trodde att NU börjar livet, men har inte insett att man livet redan har börjat. Kanske för att man vill tro att man kommer lyckas här i världen och vara målmedveten nog att nå sina mål. Några vill åka ut och se sig om i världen innan det bestämmer sig för vad de vill göra i framtiden, då några stannar längre än tänkt medan andra återvänder för att studera och arbeta. Jag har inte varit på en resa och har inte tänkt göra det förän mina studier är uppnådda och jag är en sjuksköterska, förstå då åker jag till världens alla rum. Jag är nog inte riktigt redo för Afrika ännu, men så småningom blir jag det.