God Save the Queen
Depression var något som äldre människor hamnade i, dem som hade sina "skäl". Det var tills idag som det drabbade mig, var väldigt länge sen jag mådde så dåligt och då när ingenting... verkligen ingenting hjälper! På ett sätt kunde man förstått att det egentligen bara var en tidsfråga innan jag skulle gå in i en depression eller bli nedstämd med tanke på alling som har hänt. Men ändå försökte jag få mig själv på bättre humör genom att tänka tillbaka på roliga minnen, vilket bara gjorde det värre! Finns inget värre än att minnas en bra tid samtidigt som man inser att så bra kommer man inte ha eller må på en lång tid framöver. Efter några timmar på soffan framför tvn besämde jag mig för att välja; antligen gå på kvällens studentskiva med pirat som tema eller inte. Det fanns mycket som talade emot skivan, som ex;
1. Jag hade inte återfunnit mitt bästa humör.
2. Jag hade ännu inte hittat några (pirat) kläder.
3. Jag skulle få åka hem själv på nattbussen, vilket inte är någon höjdare
4. Jag var inte heller så intresserad av att spendera pengar.
Sen fanns det självklart flera punkter som talade för att jag skulle gå, några som jag inte minns just nu men som jag uppenbarligen föll för och gick därmed på skivan. Det var inte tanken på festen som fick mig att bli gladare utan snarare en person! Kärleken Per, bara han kan få mig att lysa.
Det var en timme innan vi skulle mötas hemma hos Mickis på förfest som jag slängde på mig en vit stor skjorta, svarta leggings, ett brunt brett skärp, en pengapung runt midjan, en sjal runt huvudet och ett gevär i handen. Väl hemma hos Mickis var alla i full gång med sminkningen och därefter blev det lite kort spel. När klockan närmade sig halv tio var det dags att åka ner till stationen som i normala fall är väldigt öde, men den här kvällen var den "proppad" med ungdomar utklädda till pirater. Resan in till sthlm gick relativt bra, va bara Mickis som fick lite panik över hur kissnödig hon var. Resten av kvällen kan beskrivas som KAOS! Vi ställde oss i kön och då var klockan nästan halv elva. Till en början verkade kön fungerar rätt bra, visserligen tog det lång tid för vakterna att släppa in folk men de brukar vara lite dryga.
Plötsligt krymptes kön och alla började trycka på från olika håll, det var ungefär då som jag tappade bort Mickis, Emilia och Lina. Lyckligtvis fanns Linda kvar ute med mig så jag slapp stå ensam. Vakterna sa åt oss att bilda en ny kö längs ena väggen och där stod man tre meter från dörren i en halv timme innan jag gav upp! Det fula var att alla hade biljetter men ingen släpptes in och sen kan man ju undra hur ett uteställe/ krog kan fungera med bara en dörr! En dörr där ankommande människor ska igenom, minst två vakterna står mitt i den och sen kommer skuttande och röksugna människor innefrån.. hur är det möjligt?! Sammanlagt stod jag i den där kön i mer än 45 minuter men lite glad var jag ialla fall över att jag kunde åka tåget hem och slippa alla fyllekajor på nattbussen.
1. Jag hade inte återfunnit mitt bästa humör.
2. Jag hade ännu inte hittat några (pirat) kläder.
3. Jag skulle få åka hem själv på nattbussen, vilket inte är någon höjdare
4. Jag var inte heller så intresserad av att spendera pengar.
Sen fanns det självklart flera punkter som talade för att jag skulle gå, några som jag inte minns just nu men som jag uppenbarligen föll för och gick därmed på skivan. Det var inte tanken på festen som fick mig att bli gladare utan snarare en person! Kärleken Per, bara han kan få mig att lysa.
Det var en timme innan vi skulle mötas hemma hos Mickis på förfest som jag slängde på mig en vit stor skjorta, svarta leggings, ett brunt brett skärp, en pengapung runt midjan, en sjal runt huvudet och ett gevär i handen. Väl hemma hos Mickis var alla i full gång med sminkningen och därefter blev det lite kort spel. När klockan närmade sig halv tio var det dags att åka ner till stationen som i normala fall är väldigt öde, men den här kvällen var den "proppad" med ungdomar utklädda till pirater. Resan in till sthlm gick relativt bra, va bara Mickis som fick lite panik över hur kissnödig hon var. Resten av kvällen kan beskrivas som KAOS! Vi ställde oss i kön och då var klockan nästan halv elva. Till en början verkade kön fungerar rätt bra, visserligen tog det lång tid för vakterna att släppa in folk men de brukar vara lite dryga.
Plötsligt krymptes kön och alla började trycka på från olika håll, det var ungefär då som jag tappade bort Mickis, Emilia och Lina. Lyckligtvis fanns Linda kvar ute med mig så jag slapp stå ensam. Vakterna sa åt oss att bilda en ny kö längs ena väggen och där stod man tre meter från dörren i en halv timme innan jag gav upp! Det fula var att alla hade biljetter men ingen släpptes in och sen kan man ju undra hur ett uteställe/ krog kan fungera med bara en dörr! En dörr där ankommande människor ska igenom, minst två vakterna står mitt i den och sen kommer skuttande och röksugna människor innefrån.. hur är det möjligt?! Sammanlagt stod jag i den där kön i mer än 45 minuter men lite glad var jag ialla fall över att jag kunde åka tåget hem och slippa alla fyllekajor på nattbussen.
Kommentarer
Postat av: mickis
hej hej
fan vad illa det där var, undrade vart du tog vägen men linda sa att du hade dragit hem. Helt jäkla sjukt med den där kön. Tappat bort mobilen och den ligge på ljudlös någonstans i huset, därför inte ringt dig.
Hoppas det gick bra att komma hem ändå, ledsen för din skull, du som inte äns var taggad och jag övertalade dig. Känner mig elak. Puss på dig
Trackback
