Ett redigt fruntimmer

Varför ha alla dessa olika känslor när de ändå aldrig kommer till använding... Under den senaste tiden har jag bara känt två olika saker och det är ilska och sorg. Hur jag än gör så lyckas jag inte hitta lyckan, jag trodde att jag hade hittat den... men troligen var det fel. Att man kan vara så naiv och tro på en kärlek som inte ens hade någon början, att ha sådana förhoppningar att det skulle funka. Mitt hopp försvann idag och även så min tillit. Även om du inte gjort något som fått mig att tappa tilliten har du däremot fått mig att tvivla på DINA känslor för mig. Att vara så feg och ställe sig bakom ett underligt påstående är helt obefängt! Hur kan du ställa så höga krav på mig och stängidgt vilja ha bekräftelse på något som du tydligen redan har släppt taget om... du släppte taget om dina känslor gör mig. Det var du som gav upp ... inte jag!! Du fick mig att öppna mitt hjärta och göra något som jag aldrig gjort innan... erkänna mina känslor. Nu är jag sårbar. Jag hatar att jag gråter, jag hatar att jag gråter över dig.. när ska lyckan komma till mig?